Vi fick reda på att Nelzon hade en väldigt allvarlig njursjukdom som antagligen har uppkommit pga sin mag- och tarm sjukdom som han haft sedan han var 6 månader.
Vi kämpade för att han skulle bli bättre. Åkte in med honom till veterinären 3-4 gånger i veckan så han kunde få dropp och intravenös medicin. Han fick specialkost som han vägrade äta. Vi lagade mat till honom själv som han åt ett tag, sen ville han inte heller ha det längre. Vi gav honom minst 10 olika sorters mediciner varje dag, men tillsist kräkte han upp dem igen. Han blev så dålig att han knappt orkade gå ut och han rasade i vikt. Vår stackars fina Nelzon. Till sist fick vi åka in till djursjukhuset för han var helt apatisk. Fick knappt kontakt med honom. Han var inlagd lör-mån. Måndagen den 31/1 fick vi ta det hemskaste och jobbigaste beslutet någonsin. Han led genom varje dag, det gick inte längre. Han fick lugnt somna in i Rickards famn på djursjukhuset i Helsingborg. Den 31/1 kl.14.25 lämnade han oss.
Jag kan fortfarande inte förstå det. Vi saknar honom så otroligt mycket! Han var ju vårt lilla barn han också.
Det går inte en dag då jag inte tänker på honom. Jag kan inte riktigt prata om honom än utan att tårarna rinner längs kinden. Det är lättare att skriva.
Vi älskar dig Nelzon ♥
Lilla Nelson, usch jag kan verkligen förstå den smärta som ni känner <3 En otrolig tomhet i erat hem. Ni gjorde ialf hans år tillsammans med er väldigt bra och ni kämpade för att han skulle bli bättre och friskna till.
SvaraRaderaJag blir själv gråtmild när jag läser detta inlägg, det är verkligen känslosamt när djuren blir sjuka, och man måste välja det där svåra.. Du får försöka tänka att ni gjorde det bästa för honom <3
Stor kram Anna Lidström
Vi saknar lilla underbara Nelzon väldigt mycket. Men han slipper lida. Kramar Karin och Michael
SvaraRaderaTårarna rinner när jag läser vad du skrivit... De här med djur alltså känslan som jag har för min katt är som en familjemedlem och då kan jag verkligen tänka mig hur de känns för er....
SvaraRaderaSorgen får ta den tiden de behöver... någongång går den över till saknad men man kommer aldrig glömma ändå... finafina Nelzon.
Säg till om jag kan hjälpa...
Kramizar Bea